Naprapati definieras som ett system för specifik undersökning, diagnostik, manuell behandling och rehabilitering av smärta och nedsatt funktion i kroppens rörelse- och stödjeorgan.
En central del av naprapatin är den manuella behandlingen, dvs. behandling där naprapaten främst använder sina händer. Den naprapatiska behandlingen innebär att manuella behandlingstekniker kombineras på olika sätt i syfte att påverka muskulatur, bindväv, leder och nerver så att kroppens funktion blir så bra som möjligt och att eventuella besvär minskar. De grundläggande behandlingstekniker som naprapaten använder är manipulations- och mobiliseringstekniker av såväl ryggraden som andra leder samt olika typer av mjukdelstekniker såsom massage, stretching, nervmobilisering m.fl.
Naprapaten fäster stor vikt vid att analysera och åtgärda de bakomliggande orsakerna till patientens besvär. Det kan exempelvis innebära att ta reda på om patientens arbetsställning är fel eller om problemet ligger i att muskler och leder inte tränats eller använts på optimalt sätt. Behandlingen går även ut på att förebygga besvär hos patienten genom att lägga upp individuella träningsprogram och ge råd om vad patienten kan förändra för att minska risken för återkommande besvär. Naprapaten har också tillräckliga medicinska kunskaper för att bedöma när naprapati inte är det behandlingsalternativ som är bäst för patienten, och när patienten bör remitteras till annan vårdgivare.