Om naprapati

Naprapatisk manuell terapi – minskar smärta och återskapar funktion

Naprapaten undersöker, diagnostiserar, behandlar och rehabiliterar smärttillstånd och nedsatt funktion i hela det neuromuskuloskeletala systemet. I behandlingen tas hänsyn till såväl leder och skelett som muskler och övriga mjukdelar och just denna helhetssyn där specifik och hög kompetens inom naprapatisk manuell terapi kombineras med goda kunskaper inom ortopedisk och annan konventionell medicin är själva kärnan inom naprapati. En naprapat arbetar främst med sina händer och kombinerar på ett effektivt sätt olika manuella behandlingstekniker. Oftast kombineras ledspecifika behandlingstekniker som manipulation och mobilisering med mjukdelsbehandling som massage, bindvävstekniker och stretching.

De manuella behandlingsteknikerna kombineras vid behov med till exempel elektroterapi som TENS och stötvågsbehandling. Många naprapater använder även akupunktur som ett komplement. För att nå ett varaktigt resultat är naprapaten noga med att motivera patienten att själv vara delaktig i rehabiliteringen och behandlingen följs vanligen upp med individuella träningsprogram och råd om arbetsställningar.

Naprapatens breda kompetens inom rörelse- och stödjeorgan gör att arbetsområdet för en naprapat också är brett. De flesta naprapater driver egna kliniker men många är också anställda eller har uppdrag på företag eller inom idrottsrörelsen i föreningar och förbund. Vissa naprapater har avtal med landsting även om antalet vårdavtal ännu inte är så många.

Vilka besvär behandlar en naprapat?

En naprapat undersöker, dignostiserar, behandlar och rehabiliterar smärttillstånd och nedsatt funktion i rörelse- och stödjeorganen. När samspelet mellan muskler, leder och nervsystem inte fungerar optimalt uppstår ofta smärta som en följd av den nedsatta funktionen. Utöver att behandla nedsatt funktion och smärta i ryggradens alla delar behandlar en naprapat även besvär från alla kroppens övriga leder samt specifika smärttillstånd och diagnoser som till exempel spänningshuvudvärk, musarm, tennisarmbåge, olika muskelbristningar, ishias, löpar- och hopparknä och benhinneproblematik.

Naprapatens professionella omhändertagande, baserat på helhetssyn och en brett upplagd undersökning med efterföljande specifik och adekvat behandling, ger en effektiv smärtlindring för patienten. Utöver vinsten för patienten möjliggörs genom naprapatbehandlingen även en snabbare återgång till arbetslivet efter sjukskrivning, vilket i sin tur gör naprapati intressant även ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Först ta bort smärtan. Sedan se till att den inte kommer tillbaka.

Behandlingen syftar primärt till att minska smärtan och återvinna kroppens naturliga funktion. Därefter läggs vikt vid att analysera och åtgärda bakomliggande orsaker som till exempel muskulär obalans eller brister i arbetsmiljön. Den analysen leder vanligen till individuellt anpassade träningsprogram, råd om arbetsställningar och i vissa fall även specifika arbetsplatsanalyser.

I rehabiliteringen involveras patienten själv på ett tydligt sätt vilket är en förutsättning för långsiktiga resultat. Sammantaget gör detta naprapatin till ett mycket effektivt behandlingssystem där man noggrant utreder patientens besvär och därefter behandlar i syfte att minska smärtan och återställa funktionen för att slutligen se till att tillsammans med patienten förebygga framtida besvär.

Legitimation och skyddad titel

Sedan 1994 är naprapat ett legitimationsyrke. Efter godkänd 4-årig heltidsutbildning och Naprapatexamen samt därutöver ett års praktiktjänstgöring som naprapat och inom offentlig sjukvård kan ansökan om legitimation göras hos Socialstyrelsen. 2007 fattades beslut om att göra naprapat till en skyddad yrkestitel vilket innebär att man måste vara under praktiktjänstgöring eller legitimerad naprapat för att få använda titeln. En legitimerad naprapat arbetar enligt samma lagar och förordningar som övrig hälso- och sjukvårdspersonal. Vården ska ges i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Legitimerade naprapater har sådana kunskaper att de kan bedöma vilka patienter som ska erhålla andra typer av undersökningar och vård. Detta gör att naprapaten kan arbeta under självständigt medicinskt yrkesansvar och ha ett primärt diagnosansvar.

Legitimerade naprapater kvalitetssäkrar arbetet

Det åligger varje legitimerad naprapat att bedriva kvalitetssäkringsarbete i enlighet med Socialstyrelsens föreskrifter. Svenska Naprapatförbundet har utvecklat ett kvalitetssäkringssystem som är utformat för att fungera i naprapatens dagliga arbete och bygger på fyra enkäter: Kvalitet på mottagningen, Resultatuppföljning naprapatvård, Klinikuppföljning samt Avvikelserapport. Varje år skall också en Patientsäkerhetsberättelse upprättas av naprapaten, precis som av alla andra grupper inom hälso- och sjukvård. I den beskrivs hur man bedrivit och utvecklat sitt arbete med patientsäkerhet under året.

Konsten att korrigera orsaken till lidande

Naprapatin grundades i början av 1900-talet av dr. Oakley Smith. Han arbetade från början tillsammans med dåtidens kiropraktorer men övergav tidigt tanken att “kotor kan hoppa ur led”, den s k subluxationsteorin, som var den teori som då var förhärskande inom kiropraktorleden. Smith menade istället att orsaken till smärta och besvär i rörelseapparaten (muskler, skelett, leder och nervsystem), snarare kunde härledas till bindvävsförändringar och spänningstillstånd i omgivande mjukdelar, det han kallade för ¨connective tissue¨, än till rent mekaniska störningar (subluxationer) i ryggraden och andra skelettdelar.

Smith grundade sin uppfattning på forskningsfynd av vävnadsförändringar, som han ansåg skulle kunna ge upphov till olika typer av smärttillstånd. Som en direkt följd därav insåg han att dessa besvär inte kunde behandlas enbart genom ledmanipulation, utan att det även krävdes behandling av omkringliggande mjukdelar för att nå ett bra och bestående behandlingsresultat.

Oakley Smith och naprapatins historia

Oakley Smith (1880–1967) tog 1899 examen som kiropraktor vid Palmer School of Chiropractic i Iowa. Samma år antogs han som elev vid Medical School, University of Iowa. Efter tre år avbröt han medicinstudierna för att istället arbeta tillsammans med Daniel D. Palmer, kiropraktikens grundare, vid Palmer School of Chiropractic.

Ett par år senare flyttade Smith till Chicago där han öppnade en egen kiropraktorklinik. Samtidigt bröt han med Palmer och dennes teori om mekaniska störningar i ryggraden som allenarådande sjukdomsorsak. Oakley Smith hade en annan teori och skulle snart få stöd för sina tankar.

Under en studieresa i Europa kom han i kontakt med de manuella behandlingar som fanns inom den folkliga traditionen i Böhmen (dagens Tjeckien). Smith blev fascinerad och tillbaka i USA sökte han upp böhmska utvandrare för att lära sig mer om dessa manuella behandlingsformer. De lärdomar han drog skulle få en avgörande betydelse för naprapatins utveckling. 1906 gav Smith tillsammans med ett par andra författare ut boken “A Textbook of Modernized Chiropractic”. I boken beskrevs det som Smith senare skulle benämna naprapati*.

1907 startade Smith den första utbildningen inom naprapatin, Oakley Smith School of Naprapathy i Chicago. Därmed lades grunden för naprapatin, både som företeelse och behandlingsform. Detta har vi uppmärksammat genom att under 2007 fira naprapatins 100-årsjubileum.

1949 startades ytterligare en skola i Chicago, National College of Naprapathy. När de båda skolorna slogs samman 1971 ändrades namnet till Chicago National College of Naprapathy (idag: National College of Naprapathic Medicine).

* Ordet naprapati har sitt ursprung i det tjeckiska ordet ”napravit” som betyder korrigera och det grekiska ordet ”pathos” som betyder lidande. Som helhet ger detta naprapatin innebörden ”korrigera orsak till lidande”.

Källa: Svenska Naprapatförbundet